Ungefär 40 procent av de svarande säger sig inte ha någon som helst kontaktyta till det svenska, enligt e2:s undersökning Talar du svenska? En undersökning om finskspråkigas attityder till svenskan och de svenskspråkiga.

Man kan befara att motsvarande siffra på svenskspråkigt håll är högre än så. Det saknas alltså, trots enskilda initiativ, både överlappande perspektiv och fysiska och intellektuella mötesplatser mellan det svenska och det finska i Finland. Detta måste beskrivas som ett stort problem, ja, nästan som ett demokratiskt problem. Diskussionen om tvåspråkiga skolor visar på svårigheten att på något enkelt sätt åtgärda problematiken.

Ser man på mätningen ur ett uteslutande svenskspråkigt perspektiv finns det tre element att särskilt notera.

Förståelsen för det svenska i Finland vacklar bland män, bland Sannfinländare och bland individer med lägre utbildning eller med yrkesskoleutbildning. Vi har sett detta i tidigare undersökningar och nu ser vi det igen. Förståelsen för det svenskspråkiga elementet tycks också halta bland invandrare som i något skede har gift sig med en finskspråkig gemål, man eller kvinna. Det är samtidigt värt att notera att de geografiska skillnaderna i attityder är små: i de östra delarna av Finland är inställningen till svenskan och de svensktalande ungefär lika positiv (eller negativ) som i övriga delar av landet. Detta kan betecknas som en lätt överraskande insikt, ja, som en insikt som helt står i strid med generella antaganden och trosföreställningar.

Resultaten av denna undersökning tycks också bekräfta ett annat mönster. I tankesmedjan Magmas så kallade Suomi Nyt / Finland Nu -undersökning om demokratin på våren 2017 (utförd av Taloustutkimus) visade det sig mycket tydligt att det särskilt är den finska kvinnan som bär toleransens fana. Så visar det sig nu också vara i språkfrågan. Kvinnor tycks rent generellt ha en mycket mera positiv inställning till svenskan (och till andra språk) än finska män. Vi kan alltså också på denna punkt inkludera Finland i en större allmäneuropeisk trend. Det är framför allt lågutbildade europeiska män som väljer extrempartier och som förhåller sig negativt till minoriteter och till invandrare. Saken kan också uttryckas på detta sätt: utan kvinnor vore Finland en mycket mörk och mycket dyster plats.

I den tredje delen av undersökningen tangeras frågor som berör språkmajoritetens fördomar. Frågornas delvisa otydlighet inbjuder till stor spridning i svarspositionerna. Några egentliga slutsatser kan man inte dra, bortsett då från att också denna helhet verkar bekräfta både ett geografiskt och ett mentalt avstånd mellan landets finsk- och svenskspråkiga. Förekomsten av så kallade ”Bästa broder -nätverk” är ingen svenskspråkig specialitet, inget svenskspråkigt karakteristika. Sådana nätverk, också mellan kvinnor, existerar överallt i vårt land, på alla de språk som hittills finns officiellt registrerade.

Vilka slutsatser skall man då dra av denna undersökning?

I den finskspråkiga offentligheten behandlas det svenska i Finland som en fråga om obligatorisk skolundervisning. På svenskspråkigt håll befarar man att frågan om en så kallad ”pakkoruotsi” döljer en helt annan agenda, eller ett samtidigt försök att avskaffa svenskan som lagstadgat nationalspråk. En sådan agenda är dock svår att identifiera bland de etablerade partierna, men den finns kanske nog hos Sannfinländarna. I e2:s aktuella undersökning ser man att förståelsen för svenskan som nationalspråk inte är lika stor bland ungdomar som bland äldre, dvs personer över 65. Denna trend har varit synlig också i Magmas egna tidigare undersökningar. Frågan är nu vilken slutsats man kan och skall dra av detta?

Ett otvetydigt faktum är att intresset för svenskan har minskat särskilt bland ungdomar under de senaste åren. Detta beror säkert delvis på slopandet av svenskan som obligatoriskt språk i studentskrivningarna. Men det beror väl delvis också på den så kallade digitaliseringen som visserligen nog har ökat färdigheten att förstå och kanske tala engelska, men som samtidigt verkar ha förlamat intresset för andra språk. Likgiltigheten inför främmande språk framstår som en betydande utmaning för skolmyndigheterna. Det är framför allt inom yrkesutbildningen som språkfärdigheterna är svaga. Ändå är det just inom den sektorn som språkkunskaper verkligen är en tillgång.

I undersökningsmaterialet säger sig slutligen två tredjedelar av de svarande vara trötta på diskussionen om relationen mellan det svenska och det finska. Detta styrker tanken att propagandan mot det svenska kommer från en mycket liten klick fanatiker som döljer sig bakom anonyma signaturer på hatsajter som Suomi24 eller Hommafoorumi.