Den enda sverigefinska skolan i Göteborg läggs ner, berättade Sisuradio i början av året. Nyheten har fått en fortsättning: nu diskuterar man hur den tvåspråkiga undervisningen i staden kunde tryggas. Syftet är att hålla fast vid minoritetens rättigheter.

I Finland är situationen en annan. Den här undersökningen visar, att majoriteten av de finskspråkiga har en positiv inställning till det svenska språket, och att den svenskspråkiga servicen inte är hotad. Diskussionen om ”tvångssvenskan” betyder inte att det skulle finnas en utbredd aversion mot svenskan.

Bakom den stora bilden finns ändå ett oroväckande faktum: finskspråkiga unga har en mer likgiltig eller negativ attityd till svenskans ställning och svenskpråkig service än vad äldre har.

Detta kan avspeglas i svenskans ställning under kommande decennier. De ungas attityd blir attityden hos morgondagens vuxna – föräldrar och beslutsfattare – om trenden fortsätter.

Vad kan man göra åt saken? Något vi kan göra är att ägna tid och resurser åt praktiska lösningar i stället för att jämra oss över olika problem.
Man kunde ta avstamp i det andra resultatet av undersökningen: fördomar och attityder har ett samband med den egna språkkunskapen och förekomsten av kontakter med svenskspråkiga.

Det skulle löna sig att utveckla ett stort projekt som överspänner flera decennier, där alla finskspråkiga barn skulle erbjudas vardagsnära kontakt med svenskan och de svenskspråkiga över språk- och kulturgränserna. Man kunde ta modell av Finska Kulturfondens projekt Konsttestarna som erbjuder alla åttondeklassister i grundskolorna möjligheten att uppleva konst, också sådan konst som många annars inte skulle få uppleva.

Skolorna den säkraste vägen till växelverkan och samverkan över språkgränserna eftersom familjernas situationer är varierande. Projektet skulle erbjuda varje barn möjlighet till språkbad inom ramen för hobbyverksamhet, skola, lägerskola, en klassresa, resa eller exkursion. Föräldrarnas förmögenhet, attityder eller livssituation skulle inte få inskränka den möjligheten.

Som fortsättning på barnens ”språkdialog” skulle vi behöva fler utbytesstudieplatser. Utbytessamarbetet mellan gymnasiet i Kalajoki och Pedersöre gymnasium kunde föregå som modellexempel, som kunde vidareutvecklas och kopieras på andra orter i Finland. Det skulle dessutom vara värt att sprida idén till yrkesläroanstalterna, eftersom det finns ett samband mellan utbildningsnivån och språkattityderna och -kunskaperna, vilket denna undersökning visar.

Ett studentutbyte förutsätter att lärarna engagerar sig i verksamheten, att systemet marknadsförs och att det anslås stipendier för verksamheten. Ungdomars intresse för att lära sig språk borde inte hindras av att de inte kan få respengar hemifrån.

Det tredje förbättringsmålet är de vuxnas språkkunskaper. Den här undersökningen visar, att en klar majoritet också av de medelålders skulle vilja kunna svenska bättre. Det skulle vara värt att möte denna efterfrågan med en kampanj. En god början kunde vara att kommunicera på svenska i enkla vardagssituationer på jobbet, på lunchpausen eller under arbetsresan.

Kampanjen skulle hjälpa finskspråkiga att komma över sin blyghet för att tala ett annat språk och kanske leda till att allt fler ville fästa en bröstknapp med texten ”Jag önskar att svenskspråkiga skulle tala svenska med mig” på sin jacka. Kampanjen kunde förverkligas enligt modell av motions- och hälsokampanjer.

Språkinlärning i alla åldrar stöds av att språkets hörs och syns. Därför kan vi också fundera över om till exempel beslutet att koncentrera Rundradions alla svenskspråkiga tv-program till en kanal var så motiverat. Via musik, film och tv-serier lär vi oss enkelt nya språk, och kunskap och trevliga upplevelser föder positiva attityder.

Svenska dagen är en dag, när finländare i förtruppen flaggar synligt för svenskan över språkgränserna. Det som vi gör alla andra dagar av året är ändå viktigare. I år kunde vi använda tiden till att planera nya, stora och slagkraftiga projekt och lansera dem gemensamt på svenska dagen den 6 november 2018.

Kirjoittajat
Karina Jutila
johtaja, yhteiskuntatieteiden tohtori
050 5515 361